Michael Ondaatje skriver prosa som verkligen berör läsaren, det är som att vara med i dikten. Han kan skildra en barbackaritt på en skenande häst så att läsaren känner hästens muskler röra sig. Han är en berättare som vet att balansera mellan högt och lågt, mellan det som oroar och det som roar.
Läs mera på DN.se >>